Hej på er!

Leva och vara här, just här, just nu, fokus, andas, lågan, ljuset, andas in andas ut. Eller? Ne ibland känns det ganska rejält värdelöst. Att en sak efter en annan inträffar och jobbar emot en. Saker som ibland gör det så otroligt mycket svårare att göra det jag borde. Ja ibland är det förbannat svårt att hitta motivationen och fokusera på det jag bör och ska göra. Andra ting ter sig så otroligt mycket mer intressant. Eller att en plötsligt trillar och varje försök att resa mig upp leder till ett nytt fall. Och motivationen att fortsätta försöka flyttas allt längre ifrån för varje gång som det inte går som jag hoppades. 

Ja kort och gott det är jävligt ibland och livet visar sig inte från sin ljusaste sida. Samtidigt så är det otroligt lätt att få för sig att för alla andra där ute så är det så lätt utan konflikter och saker som jobbar emot en. Faktum är att dem, alla andra är precis som mig och jag precis som dem. Det är ingen skillnad bara tidpunkterna och gångerna då det inträffar.

Att negativa saker tenderar att förstärka varandra har jag hört många gånger och ibland är det verkligen så, så fort jag har fått huvudet över vatten ytan och lyckats ta ett andetag dras jag ner igen. Så fantastiskt roligt är det inte att ta sina sista krafttag (hur det upplevs) och dras ner igen.

Men det finns en annan sida av det hela. Genom att ha försökt har du antagligen lyckats bevisa för dig själv att det var möjligt att försöka. Att du haft kraften och orken att göra det igen. Att våga tro att denna gång kommer jag att lyckas, att ta mig hela vägen upp till ytan och faktiskt hitta fotfäste vilket gör att jag inte trillar igen. Det är möjligt och jag har redan kommit en bra bit på vägen.

Att om jag tänker på något mycket så finns det en stor chans att jag ser de jag tänker på överallt eller att det sker överallt. Så är det för det mesta nästan alltid och hela tiden. När jag äntligen lyckats ta ett initiativ så får jag tre smällar tillbaka. Inte för att saker i frågan var menad så men för att min inställning påverkade mitt sätt att se på resterande och efterkommande händelser. Så blev min kväll, eller ja så känns min kväll.

Dock behöver det inte vara så. Bara för att tidigare erfarenheter säger mig att händelser börjar likna händelser från det förflutna betyder det idag här och nu ingenting.

Det går inte alltid att hänga upp sig och fastna i det som varit även om det som varit ofta blir min referens ram på möjliga stigar eller sätt som saker och ting kan sluta. Ibland gäller det bara att försöka tänka framåt att fokusera på här och nu att veta om och känna till det som varit och att låta det vara okej. Att det som varit får vara där, får ta stor eller liten plats men aldrig låta det ta med en tillbaka.

Att fokusera på det jag vill, mina mål och sikta på dem, försöka göra det som gör en motiverad, gör en glad, fokusera på roliga och bra händelser, på människor i ens omgivning som ger en mer energi och inte tar energi. Upptäcka och uppleva nya och spännande saker.  Att våga utmana en själv att ta de okända jobbiga och kluriga stegen inte för att det kommer att lyckas men för att en var för nyfiken att stå kvar och stampa och för less på att stå kvar på rutan som snart börjar bli håll i, för att en stått där för länge! 

Saker kan ibland kännas jävliga i efterhand, även om motiveringen till att faktiskt göra dem från början var väldigt bra. Allt som en gör kommer inte kännas bra eller kul men för varje steg en tar blir det lättare att ta nästa steg. Varje gång en tar steget och känner sig dum och tar sig ifrån det är ett steg närmare att det känns okej eller bra i efterhand nästa gång.