Hej!

 

Ja så här en dag innan beskeden från högskolan är på ingång går frunderingarna på högvarv. Allt från är det värt att återigen binda upp mig till ett program, är det detta jag vill göra, vill jag ge upp jobb, vill jag leva billigt och försöka spara in i det längsta, är det värt att ta studielån, har jag valt rätt? 

 

Ja många frågor och ännu fler variationer av svar. Ska jag vara ärlig tar det emot ganska rejält att "sluta" jobb och snarare leva på bidrag eller att låna pengar. Det har kännts bra att kontot inte stått på noll att känna att man har en del att röra sig med, att pengar inte kännts som en begränsning och möjligheterna varit många. Men nu i denna stund känns det inte så positivt eller roligt längre. Jag vill inte göra av med allt jag sparat under året för att jag inte kan fortsätta jobba till samma grad för att tiden inte finns till båda för att jag fortsätter att ha utgifter. 

 

Förbannat tråkig och jobbig situation! Just nu känns det betydligt mer tilltalande att slänga in handduken på utbildning och ta nästa flyg till en ny och spännande plats. 

 

Jag drömmer om en gård och de möjligheterna de tillför och innebär 

men sitter fast i utbildningsträsket

Jag vill hitta mig själv och landa 

men fastnat i samma situation som så många andra förre mig

Jag längtar efter att få bestäma själv och att ha frihet

men min situation gör det ej möjligt

Jag vill vidga mina vyer och göra något annat

men kämpar mot människors och samhällets normer och värderingar

Jag vill ha ett liv 

men har fastnat i ett gränsland 

Jag har viljan men möjligheterna känns allt för långt bort

Att göra de jag drömer om och det jag hoppas på!

 

Det är lätt att få den känslan av att man inte riktigt passar in i utbildnings och kunskaps strukturen som finns i Sverige. Är det så konstigt att vilja ha ett liv att bedriva företag och att ha ett jobb och en inkomst och som gör de tidigare nämnda sakerna möjliga. Samtidigt som man kommer framåt inom kunskap och utbildning?!? 

 

Kanske låter lite udda men för mig räcker inte veckans dagar till att både plugga och ha ett liv bortom det. Ja det handlar om prioriteringar och att kunna strukturera upp sin vardag men allt fungerar inte så när man har ideér som flödar i 180 och när motivationen inte kommer inifrån, heller inte av att bara studera.

 

Jag har otroligt svårt att fokusera på bara en sak, och de fåtal gånger jag en så länge lyckats så har motivation gått till 0 på allt för kort tid! 

 

Att vara ung och att ha alla valmöjligheter där bara fantasin sätter gränser är inte alltid så fantastiskt! 

 

Börjar överväga att försätta mig på en gård på en avskiljd ö ute i havet och göra det jag verkligen brinner för och fokusera på det samtidigt som jag i längden kanske får lite klarhet i vad jag bör göra sen!

 

 

//Elise C