HI!

 

This post will be in Swedish simply because i have an easyer time to formulate myself more fluently in Swedish and dont have to think about all the miss- spellings and such. 

 

Varje gång mitt liv varit en ren bergodalbana har jag alltid haft stöd i de fyrbenta. Något att fokusera på ett projekt att tänka på, en frizon. Ett ställe där det är fokus på endast en sak hästen. Att leva här och nu något som jag har så otroligt svårt med just nu. 

 

Jag kommer gång på gång på mig själv med att hoppas på att tiden ska gå fortare att längta till en eller två veckor framåt någon dag framåt. Att hoppas att någonting ska ha förändrats och att saker ska se annorlunda ut. Det jag väntar på har förändrats och det är då jag kan börja - leva - igen. Just nu är det mitt faktum. Många tänker säkert att för att få förändring senare måste jag agera nu. Vilket jag faktiskt har gjort men nu är det breven som jag väntar på svaren och besluten som jag måste vänta in. Vänta på att få möjligheterna som jag nu länge nog väntat på men av olika anledningar tagit mycket längre tid än vad jag hoppats på. 

 

Det finns mycket jag vill göra men en sak måste falla på plats för att en annan ska vara mjlig. Det är tiden som just nu avgör vad som händer om några veckor eller om en månad. Om det är möjligt att göra vad jag vill vad jag hoppas på. Vad jag längtar efter. 

 

I dessa dagar känns väntan lång ibland lite väl lång för att enkla beslut som redan i skrivande stund är självklara. Trotts det är det fortfarande en process som måste passera. Alltid papper, alltid processer alltid väntan på något jag kan tycka ska vara simpelt. När tekniken inte är på ens sida tar det som kännt längre tid. Om det är något som inte alltid finns så är det tid.

 

Just nu är dagarna flyttande, den ena dagen skiljer sig inte så mycket från den andra, lite som en dimmig tid som mörknar och ljusnar för att åter göra detsamma. 

 

Jag komma ur detta jag vill göra något jag vill förändra något jag vill ha måsten jag vill, inte sitta och vänta vänta och vänta. 

 

Saker är sällan enkla och deffinitivt inte nu! Jag vill hitta en stabilitet i vardagen ta enkelhet och göra det jag måste, vill och har sagt att jag ska göra. Ha struktur, vill ha någon att dela vardagen med. Dock är detta som bekant även detta något som tiden får utvisa. 

 

trött så trött!! Det gör ingen skillnad om jag sitter här eller någon annan stans timme in och timme ut för det spelar  ingen roll. 

 

Ja så här kan det vara ibland. Nu hoppas jag att veckorna går snabbt!

 

//Elise C