When coast 2 coast simply didn't work
Hi!
I know i haven't written here for a while, it has been everything from nothing to alot, A not so great month has passed and right now i am trying to figure things out. This post will be in Swedish:
Att jobba mot en fasad, som så ofta vill implodera, att konstant försöka hamra fast de spickar och brädor som vill blåsa in med den motvind jag så många gånger träffar på. Många gånger går det men inte alltid. Det är inte alltid jag hinner med. Att försöka få balans i ett hav som konstant förorenas, att skapa skugga i öknen. Livlinor och livbojar som sedan länge varit på fri fot och svalts av haven och vågorna.
Jag vill framåt, jag vill bort, kroppen sätts på sin spets och gör allt för att hitta. en. balans. Iskalla nätter, tider i gråzoner, barriärer som bryts ner och ett fritt spel som löper amok.
Vad har jag gett mig in på vart ska jag stranda?
Tåg som åker och bussar som halkat fast, färdbromsar som vägrar släppa taget. En värld i motvind. Toner som får små gnistor att explodera. Gnistor som försöker nå ut bortom gråzoner men när mörkret återigen faller som en ridå från himmlen finns inte mycket att göra. Det är då väntan slår ett slag, En väntan som ibland känns evig. EN väntan som vill kväva de små gnistorna som för en gångs skull fått mod till sig att försöka synas.

//Elise C
Kommentarer
anna mattsson säger:
Wow vilket foto!
Trackback