RIP Askur och Vidja från Övergran!
Hej!
Många gånger tänker vi att livet är och att vi alltid har många många år framför oss att se fram emot. Speciellt kanske om man precis tagit studenten och det "riktiga" vuxenlivet med jobb osv börjar. De senaste veckorna har jag på olika sätt blivit påmind om att livet inte alls är lika evigt som vi många gånger vill tro. Att trotts att mitt och ditt liv fortsätter så finns det andra runtomkring som av olika anledningar inte har den möjlighet att ta del av livet.
Som ibland vi av olika orsaker väljer en annan väg, en annan destination.
För någon vecka sedan, tog de båda sina sista andetag, efter att en längre tid ha kämpat mot de olika sjukdomarna de länge kämpat mot.
En del av livet blir också förr eller senare bortgång. När jag tänker tillbaka blir jag stundtals frustrerad! varför allt för många allt för tidigt får lämna jordlivet och ta vid någonting annat.
Dessa två individer har jag mer eller mindre följt sedan de var föl.
Vidja född 2001 och Askur född 2004.
Vidja från Övergran:
Ett enormt viljestarkt sto med humör och charm. En härlig och rolig individ. Det finns många minnen med denna underbara tjej. Alla dessa turer då hon varit med som en trogen turhäst med både mer och mindre vana. Alla lektionerna och ryttarna inklusive mej som lärt sig otroligt mycket från denna häst.
Jag minns lektionen i jockysits på hennes rygg när jag knappt kunde gå efteråt. En otroligt rolig lektion, Eller den lektionen då temat var galopp på volt och jag insåg att risken att hamna på andra sidan staketet inte fanns, att jag faktiskt kunde lita på att hon höll sig på rätt sida. Något som jag inte kunde göra ännu med min egna unghäst.
Med korta energiska steg tog hos sig fram genom vatten och skog, Med en stor vilja blev hon också i mellan åt en utmaning och stundtals var vi inte helt överrens men när vi samarbetade var det fantastiskt!
Askur från Övergran: Född 2004. En charmig och ganska mild valack samma årgång som min första häst Agnes. Har även väldigt många minnen med denna underbara och väldigt charmiga kille. Stor och häftig häst, Ibland kändes det som om hand kropp och huvud inte riktigt kom överrens. I början minns jag honom som treåring när de tre grabbarna sprang runt och brottades i hagen. Jag och de övriga som blev publik till deras små tillställningar var alltid lika oroliga att de skulle gå omkull eller dyl men icke. De höll sig på benen och pucklade på varandra som unga grabbar som de var.
Alla tre killarna åkte iväg på inridning tillsammans och gick från lekfulla unghästar till trevliga och roliga ridhästar. Askur var lite speciell. Han kunde reagera på diverse och kunde stundtals när man minst anade det accelerera från noll till hundra på några sekunder. Minns så väl unghäst lektionerna när vi alla i ungdomsgruppen red unghästar och plötsligt var det galopp från halt, många av oss kunde inte hjälpa att börja skratta när han rusade runt och fick fnatt. Åren gick och Askur blev en mycket stabil ridhäst, han växte i sin kropp. Han blev en härlig naturtöltare med fin trav, eldig galopp med mycket energi som bara väntade på att få komma fram och en senare lugn och sansad skritt.
För fyra år sedan hade jag praktik på gården och fick äran att rida honom på en av många turer han varit ute på. Askur var en av stallets två största hästar. Vi var ute på en trevlig tur och väl inne i skogen konstaterade vi att ett träd blåst omkull över stigen. Lösningen på detta uppenbara problem blev att luta sig framåt och duka för grenen. Något jag konstaterade lite för sent inte skulle vara möjligt nödlösning och plan B. Sitta emot tyngden av trädet och försöka få med mig trädet. Sagt och gjort, dock gick det inte som planerat. Jag hamnade först bakom sadeln och sedan på marken. Något omtumlad konstaterade jag vad som hade hänt. Askur såg också överraskad ut när han titade bak på mig som halft stog halft satt på marken bakom honom. Hela turen brister ut i garv och konstaterar sedan att det var lungt. Skrapsåren från detta lilla äventyr finns fortfarande kvar på min arm. Numera ett minne av denna fantastiska häst.
Två fantastiska individer som tyvärr fick lämna oss allt för tidigt, har många fler bilder på dessa som jag ska leta upp och lägga ut här Kanske även skriver om fler minnen med dessa vid de tillfället. RIP!
//Elise C
Kommentarer
Trackback