Hej!

 

Stundtals känner jag mig lite som en trasdocka som slits mellan två, När viljan är tvådelad att stundtals stressa upp mig för att inte och stundtals stressa upp mig för att. Känner väl igen denna känsla, inte första gången men att motsättningen är så stark är jag inte lika van vid. Ett ganska märkligt/jobbigt mellan läge. är nog egentligen lite jag som är i konflikt med mig själv. 

 

När man är i konflikt med andra kan man alltid prata och försöka lösa det på de viset, vad gör man när konflikten är med sig själv? samtal som mest troligt går i cirklar. två viljor men ändå samma vilja som inte kan bestäma sig. Ja man kan gå till botten och analysera varför de två sidorna är men fortfarande. Varför göra saker komplicerade när det skulle kunna vara enkelt. Kanske för att livet stundtals är lite väl great på att göra enkla ting komplicerade. Dock inte alltid så uppskattat. 

 

Ja där har jag något att klura på om jag finner ett svar har jag ingen aning om men om stressen kring frågan kommer att fortsätta att axistera känner jag mig ganska övertygad om.