Hej!

 

Vindarna har på senaste rivit sönder mina segel och dalarna känns allt djupare nu än vad de gjorde förr, Jag jobbar fortfarande på att försöka laga revorna en del av lagningen verkar hålla men delar av den rivs fortfarande isär... Metaforiskt...

 

Sitter just nu och lyssnar på Seether, länge sedan jag lyssnade på dem nu men lyssnade mycket på dem förr och ja jag gillar dem lika mycket nu som då. Försvinner iväg in i min egna lilla värld, ilskna bin, små små blommor, och en äng full av överraskningar, försöker smyga men för varje steg kommer jag på mig själv... 

 

Just because i was trying to be quiet i suddenly make noice with every breath i take every step i try to fake... 

 

Impulsivt skrivande, with a creative mind and broken parts of my imagination.

 

Ja det går att ignorera sig själv bara så länge, och förr eller senare kommer jag på mig själv med att mer eller mindre stundtals köra över mig själv, och sedan kommer det ifatt, det är då jag agerar i att bryta eller bli irriterad och ja såbarhet kan vara ganska läskigt och då är irritation nära till hans och att lägga känslorna på andra saker istället för att hantera annat som jag möjligen egentligen skulle behöva göra. männskligt värre. 

 

Men ja jag skymmtar ljus i min lilla tunnel som jag sakta men säkert byggt upp, skygglappar kan bli lite förstorade ibland när fler än en sak är inblandad och sedan inser jag att jag i själva verket har byggt in mig själv.