Hej på er!

 

Det är lätt att tappa fästet i ett mörkt rum eller för den delen vet vart jag skulle befinna mig i rummet om jag inte stötter på en vägg eller känner till vart de finns, Det är i ett sådant rum jag på ett metaforiskt sätt befunnit mig i. När jag inte stött på några väggar och av den anledningen omöjligt hitta en ljusknapp som förvirring stressen och paniken uppstått. En situation jag berfarat att hamn i igen som jag dock befunnit mig i igen så här med lite facit i hand.

 

Det är så mycket lättare att navigera när väggarna blir så påtagliga och tydliga. Det är bara möjligt att springa mot väggen i en sådan hastighet tills att det går för fort för då gör det förbannnat ont. Samt att ja om man har koll på väggarna och gränserna slipper jag paniken och stressen. När jag vet på vilken yta jag kan röra mig är det mycket lättare att börja tänka och planera inredning för att det ska bli så bra som möjligt. Men när väggarna inte finns går det inte att börja tänka på inredningen utan grund fokus blir då att hitta väggar och när de inte finns eller när jag inte finner dem blir det svårt!

 

Sådana situationer har jag befunnit mig i förr såklart att det för eller senare dyker upp en sådan vägg men då brukar det göra förbannat mycket ondare eftersom stressen skapat och dragit upp en hastighet som till slut inte varit hanterbar när väggen sedan plötsligt bara finns där blir det ett hårt slag. Ibland är dessa väggar lättare att reparera och även de men en själv får från att ha störtat in i dem och ibland förblir väggen trasig och det blir kvar ett håll som i längden kan repareras men tr förbannat lång tid. Under den tiden är också risken stor att det hinns med att dra igenom hållet och inte hitta tillbaka in i rummet eftersom processen att reparera det som varit trasigt fortsatt. I detta fall är dörren eller eventuellt ett fönster ända möjligheten att ta sig in igen.

 

Om vi tänker en relation med en ny person så är den fakta och info när man lär känna varandra tegelstenarna som man gemensamt bygger upp runtomkring. En yta att navigera och fungera på. Under de mer ostadiga perioderna under en relation oberoende av hur den ser ut så kan stundtals lamporna gå sönder och då blir det svårt att navigera som jag beskrev här ovanför. Efter en period kan man dock lyckas hitta lampknappen på egen hand och då löser sig det som varit otydligt eftersom väggarna återigen blir synliga och en vet inom vilka ramar och väggar som är möjligt att navigera inom. Det är när det kommer in känslor som stress panik och annat som tempot på vardera "spelare" börjar accelerera. Antingen når någon lampknappen och accelerationen avtar eller så hittar någon eller båda parterna väggarna i ren panik och det gör förbannat ont.