Hur, vad, va? Verkligen?
...
Hela alltihopa, min verklighet känns så otroligt overkllig
Frågorna blir allt fler
Svaren tryter och blir allt färre
Är det meningen att jag ska förstå
Är det meningen att jag ska fatta
Min verklighet ter sig på ett sätt jag inte känner igen
Är han bara kylig
Är hon bara konstig
Är den bara för många mil bort
Vad är det som händer
Vad ska jag ta mig till
Försöker
andas
Försöker
känna efter
försöker
ta nästa steg
Leva mig in, tänka
Lyfta, låt mig själv segla
Utan taggtråd som drar mig ner
Det brukar lösa sig och förr eller senare kanske det gör det
Jag saknar Ön
den plats där jag kan känna mig på riktigt
Där det inte finns några begränsningar
Där ingen kan hålla mig tilbaka
Ditt jag kan ta med de som betyder
Där jag kan glömma bort de som bygger murar
Bygger upp sånt som jag inte förstår
Ett försök att sätta ord på vad jag inte förstår ännu mindre fattar...
// Elise C
Kommentarer
Trackback