Hej!

 

Igår blev en ren och skär bergodalbana. Dagen började bra men snart kom dalen i form av att jag kände mig väldigt svim färdig på morgonen. Som ett försök att hålla mig vid medvetandet tog jag något snabbt att äta och la mig på golvet i hopp om att behålla medvetandet. hösel och syn så gott som försvann men snart kunde jag se lampan ovanför mig skarp igen. Jag satte mig försiktigt upp och tog något att dricka som även gav mig energi. 

 

Efter en stund tog jag mig på fötter igen och gjorde snabbt i ordning lite frukost för att landa i soffan igen. Tog ett antal timmar tills jag kände mig stabil nog för att ta mig ut. Sagt och gjort gick jag iväg till affären för att handla "bra mat" Har haft en ide om att jag ska klara mig på den mat jag har hemma men insåg att grönsakerna och dyl började ta slut så blev till att handla lite mer och med lite tur man som gör mig stadigare. 

 

Vad exakt detta beror på vet jag inte exakt. Dock vet jag att när jag bodde på internat för ca 2 år sedan så kände jag mig svimfärdig minst en gång i veckan. Dock bestod mitt matintag till stora delar av kolhydrater vilket jag sedan dess försökt undvika eller i alla fall äta mindre av. 

 

Svår balans gång att bibehålla en jämn rytm när det kommer till mat. Jag går sällan utanför dörren utan druvsocker eller chocklad eftersom jag aldrig vet när och om en situation kan uppstå. Är antagligen bland det vidrigaste jag vet när jag är ute någonstans långt från en affär och börjar känna mig svimfärdig utan något med mig. I bästa fall har jag någon med mig eller att det inte blir så akut men ja när hösel och syn ganska mycket försvinner är det inte vidare lätt att ta mig någon annan stans. 

 

Svim attacker tror jag kan vara väldigt kopplat till kost men möjligen att det kan finnas fler komponenter i det hela som spelar roll. Börjat ta några andra tillskott idag för att se om jag kan finna en bättre balans. 

 

Fortsättning följer hoppas dock på att jag kan finna bukt på det hela och inte hamna i de lägen där jag är nära på att svimma. Att bo själv och svimma av är heller ingen hit eftersom det är lätt att en slår i något om jag inte skulle hinna lägga mig ner. Vem skulle då märka av mig och när? 

 

//Elise