Ja att vara student och sitta med mängder av idéer och saker jag skulle vilja vara är inte helt lätt. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, och som lagom otålig känns det inte riktigt som om jag har tid eller lust att vänta med dem. Med mängder av idéer flygandes runt i huvudet är det lätt att inspireras. Att vilja komma igång med diverse olika projekt. Att komma ut och påverka i olika sammanhang. Bygga upp ett företag, en framtid ett liv.

Det är dock lätt att upptäcka varför jag fortfarande inte tagit steget ut och lagt någon större energi på mina större framtida projekt. För att för eller senare hamnar jag i ämnet ekonomi. Som det ser ut idag kräver många av projekten ett större kapital än vad jag idag sitter. För att förändra det krävs det att jag jobbar mer, dock betyder det också att mitt vardagspussel i förläggningen inte kommer att gå ihop. Eftersom minst heltids studier och ett heltidsjobb inte riktigt går ihop och om det skulle lyckas skulle jag inte ha någon tid eller energi över till att driva något av projekten. 

Ett med andra ord vardagligt dilemma i mitt huvud och mitt liv. Det är lätt att ha en vilja och bli inspirerad att göra så mycket men i min nuvarande situation känns det nästintill omöjligt att få ihop det. Att dessutom vara själv och driva företag/projekt/ studera/ jobba och ha djur är lagom omöjligt. Också med tanke på att jag bor i en lägenhet mitt i stan. En stor fördel på en del sätt men enligt mig även en begränsning.

Detta är lite botten till varför jag i skrivande stund har så otroligt bråttom framåt. Stundtals känner jag mig väldigt mycket som en fånge. En känsla jag haft från och till ända sedan jag satt på min gymnasieskola i Jämtland då jag på många sätt var väldigt begränsad. Tror inte riktigt att jag hittat en vardag där jag kommer framåt samtidigt som det inte bara känns som en lång uppförsbacke för att komma ditt jag vill.

Det är lätt att bli distraherad av utsidan när jag känner mig som en fånge i min egen vardag. Samtidigt vill jag inte riktigt förändra den utan snarare längtar jag otroligt mycket framåt i tiden.  Då jag potentiellt sätt alltid kan vara friare och ha fler möjligheter än vad jag har idag.

Detta är också en anledning varför jag har så otroligt svårt att leva i nuet. Det var länge sedan det kändes riktigt kul att bara fokusera på här och nu. Det är alltid människor som är på tok för långt bort drömmar som förflyttas fram och saker som kommer i mellan.

Jag antar att dessa resonemang handlar lite om att vara ung. För samtidigt som jag inte är bunden till så fantastiskt mycket egentligen så är jag i en situation med otroligt många och mycket begränsningar enligt min mening.